Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.
Här i staden finns det en glad och snäll farbror, som har en ganska go och rund mage. Han gillar nämligen sötsaker den här farbrorn och det kanske beror på att han jobbar som sockerbagare. Som sockerbagare bakar han massor av godsaker varenda dag mest hela tiden – ibland bakar han stora kakor, ibland små. Och ganska ofta bakar han kakor med socker på.
I fönstret på hans affär hänger det julgranssaker – kulor, ljus och glitter och sånt. Och så hänger där hästar, grisar och självklart en himla massa pepparkakor. Det är ju faktiskt en bagare som äger affären.
Om man är riktigt ,riktigt snäll när man hälsar på den mysiga farbror sockerbagare så kan man få smaka lite grand. Vilket händer ganska ofta. Men! Visar det sig att man inte varit så snäll, alltså att man har retats, sagt dumma saker och inte varit en bra kompis – då hytter sockerbagaren med sitt finger och säger:
– Stygga barn får ingenting. Den här gången får du gå härifrån utan smakbit.
Men så blinkar med ena ögat och säger:
– Men du! Kom tillbaka när du blivit snäll. Då kan du också få smaka en liten kaka….
En sockerbagare här bor i staden,
han bakar kakor mest hela dagen.
Han bakar stora, han bakar små,
han bakar några med socker på.
Och i hans fönster hänga julgranssaker
och hästar grisat och pepparkakor
Och är du snäller så kan du få
Men är du stygger så får du gå.
Så här säger ni