Kategori: Barns tankar (Sida 9 av 13)

På väg hem från förskolan började lill-bus fundera över släktskapen , mormor, farmor, varför hans farmor är makens mamma och så… och så förklarade jag att när han får egna barn blir jag farmor.

– Men varför blir du farmor när jag blir pappa?
– Det är så det är… farmor betyder fars mor…
– Men vem blir min mamma när du blir farmor?
– Ingen annan kan bli din mamma. Jag kommer alltid vara din mamma – hela livet.. ända tills jag dör…

Då börjar lill-bus gråta förtvivlat:

– Men jag vill inte att du ska dö?
– Ja, men inte ska jag dö nu.. jag lovar.. men när jag blir jättegammal. Det är lääänge dit..
– Men jag vill inte att du ska bli gammal…
– När jag blir gammal är du redan stor. Tycker du farmor är gammal?
– Näe…
– Då så… jag måste ju först bli som farmor och sen ännu äldre innan jag dör. Det kommer dröja jättelänge dit…
– Ska du döda det som bankar då? (han menar hjärtat som slår – han vet att om hjärtat slutar slå är man död)

Det är svårt att förklara det där…

Eftersom här regnar och är grått och vi dessutom mest fördrivit tiden med nyttogöromål kände vi för något gott innan middagen. Så vi värmde en flaska Kullakanel – äppelmust med kanelkrydda – och satte oss vid köksbordet med tända ljus och lite torrostade jordnötter. Det var verkligen jättegott. Och kändes skönt med något varmt en blöt dag som denna. Och Lill-bus drog genast assosiationer till jul:

– Varför är det inga russin?

Han trodde det var glöggdags, trots att vi använde vanliga kaffekoppar och inte glöggmuggarna. Och det var nästan lite av den känslan vi också fick…

Här hittar man förresten en massa drinkrecept med kullamusts produkter.. flera drinkar lät riktigt goda.

Har precis gjort helg. Maken och lill-bus kom och mötte mig när jag låste förskolan. Lill-bus hade plockat typ en halv deciliter lingon. Han gillar allt som har med skogen att göra. Nu tyckte han att vi skulle koka lingonsylt av hans bär.
 – Näe, sa jag, det är för lite bär.
 – Jo jag vill, sa han.
 – Okej då. Vi gör väl det, sa jag.

Så nu sitter han vid köksbordet med sin varma lingonsylt nöjd och glad. En hel matsked blev det!

– Du är som honung mamma, sa lill-bus när vi lagade middag idag.
– Varför då? undrade jag.
– För att man vill äta upp dig! var svaret! 

Och senare jämförde han mig med en sockerbit.

– Du är som en sockerbit man vill äta upp!

Sötnosen min! Han är minsann ett riktigt sockergryn han med!

Lill-bus är sällan och rör sånt han inte får. Han sedan han var bebis vetat att han inte får röra TVn eller videon. Han fingrar aldrig på stereon, han har inte leksaker i vardagsrummet och så…

Men igår lyckades han.

Jag hade digitalkameran på golvet framför datorn eftersom jag just fört över några bilder. Telefonen ringde så jag satt och pratade, men jag satt kvar vid datorn. Lill-bus ligger på golvet och tvillar runt. Jag ser då att han rör kameran så jag ryar till lite och han slutar tvärt.

Sen tänkte jag inte mer på det förrän jag skulle ha kameran senare på kvällen. Då ser jag vad han hann göra! Han hade brytit i det automatiska linskyddet så det varken gick att öppna eller stänga.

Jag blev alldeles kallsvettig och gråtfärdig. Kameran är ju nästan ny. Den är köpt i maj iår! Vi hade främmande så jag ställde i alla fall inte till med någon scen, utan talade bara om att han sabbat min kamera och att vi skulle prata om det sen.

Jag riktigt såg tusenlapparna segla iväg framför ögonen på mig.

Men som tur var kunde maken peta linskyddets båda delar på plats igen. Puh så glad jag blev… Min kamera fungerade igen! Lycka