Sååå dimmigt i morse 6.15 när jag cyklade till jobbet. Såg knappt gatan framför mig. Borde fotat men hade inte tid. Började ju jobba 6.30.
Efter avslutat jobb packade jag in min onda tå med en filtring och remmade joggingskon så löst det var möjligt och stack ut.
Ont gjorde det. Men jag överlevde. Och tån liksom domnade bort. Knappt 9 km blev det.
Vädret ändrades fort. Det var 23 grader när jag kom hem. Och sol. Bara 19 fyrtio minuter senare när jag strax ut. Solen försvann. Och graderna föll mer. Helmulet när jag kom hem och en stund senare var det bara 16 grader. Trist.
Direkt efter joggingen började jag baka. Först kakan till daimrutor. Och medan den svalnade gjorde jag dumlesnittar.
Och sen kokade jag smörkräm och strösslade Daim på kakan. Och inget av bakverken kom jag ihåg att fota färdiga… 🙄
Därefter blev det middag. Kräftor.
Planen var ju att käka på balkongen, men vädret ändrades, som sagt. Vi åt inne.
Diskade bort och paketerade fika, duschade och sen 24 i soffan.
Trött. Ont tå. Nöjd. Mätt. Glad.
Hejja dig som gjorde 9 km trots smärtande tå! Själv har jag ett knä som ömmar, och vågar/vill ej göra det värre så promenader får jag hålla mig till… Bättre än inget. Och kräftor, mums!