Vi får en nästan helt ny barngrupp på jobbet nu i höst. Och det innebär många småttingar. I dagarna har jag just färdigställt ett material som är tänkt för att träna färger. Både färgmatchning och lära sig vad färgerna heter.
Detta består av toarullar (eller egentligen är det såna där hårdare rullar) som jag klippt till, klätt med olika färger på papper, limmat på en träkloss så den står stadigt, märkt med respektive färgs namn (bara för att ge barnen en ordbild – inte för att dom kan läsa) samt målat glasspinnar i samma färger.
Tanken är att ett eller flera barn dels kan sitta och jobba tillsammans eller att vi använder oss av dessa cylinderformade färgburkar på samlingen och låter barnen stoppa pinnar i rätt burk i samband med tex ”uppropet” .
Vi kommer dock inte använda alla färger nu på en gång utan börjar med grundfärgerna, eftersom de flesta inte har en aning om att blå heter blå och att röd heter röd.
Bra att det var olika gröna färger tycker jag. Då det finns så många fler nyanser av grönt än någon annan kulör.
Va fint det blev! Visst fanns den här idén som tips på nån annan sida nyligen?
Jag jobbade lite med färger med våra yngsta barn förra hösten. Lade ut papper i grundfärgerna på golvet och så fick de hämta föremål i rummet med samma färger. Det tyckte de om!
Jag gillar för övrigt också att använda ordbilder. Den här veckan har jag laminerat en hel del saker till våra lådor, med tre syften; att barnen ska se ordbilderna, att det blir lättare att visa de yngre barnen som är våra nya grannar hur man ska sortera inne på vår avdelning (barnen får gå fritt mellan avdelningarna större delen av dagen) samt att det blir lättare för mig och mina kollegor att benämna sakerna mer korrekt ur ett genusperspektiv – legogubbarna heter tex inte gubbar utan figurer. Försöker jag lära mig…