När bus fyllde 8 år kom det ett erbjudande från KP – kamratposten. Vi nappade och bus gillade tidningen. Visst – allt var inte för hans ålder. Det står att den vänder sig till barn mellan 8 och 14 år. Och det är ju en jäkla skillnad på en åttaåring och en fjortonåring. Vi hade ett halvårs eller ett års prenumeration tror jag. Bus läste – inte allt – men mycket. Sen föll KP i glömska. Han hade en Kalle Anka period och KP stod i sina mappar. Och liksom väntade….
I förra veckan rensade jag bort urvuxna böcker och satte bort serietidningar i garderoben (men ändock tillgängligt för den som vill läsa) och i stället satte jag fram högen med KP. Och bus började läsa dom – igen.
Och i veckan kom frågan jag väntat på:
– Varför prenumererar inte jag på Kamratposten längre?
Yes – tänkte jag… och vips är en halvårsprenumeration beställ igen.
Håller tummarna för vunnen auktion. 🙂 Jag minns att jag också hade Kamratposten då jag var liten, så den måste ha funnits länge. Tyckte dock inte att den var så jättebra.
Åh jag gillade KP. Prenumererade aldrig själv, men en vän gjorde och jag minns hur vi satt hemma hos henne och fnittrade och läste ”kropp och knopp” bland annat 🙂
KP kommer jag ihåg och så roligt att Bus gillar dem 🙂
Av någon anledning brydde jag mig aldrig om den tidningen som barn. Eller jo jag läste den i skolan men hade liksom inget behov av att prenumerera på den själv.
Härligt dock att den finns kvar ännu!
Smart att buda hem tidningar så där å ta med på semestern, ska jag lägga på minnet! KRAM
Funderar och undrar om trettonåringens KP finns kvar?
Hon hade den en period hon också men sen blev det ”härliga hund” i stället. Haha, svårt att jämföra.
/P
Åh, älskade KP!! Jag prenumererade på KP som barn.
Svar: Flera av mina naglar trasas också under vintern. Funderar att snart skaffa akrylnaglar snart igen.