Kroatien – första dagen, den stora resedagen

Här börjar dagboken jag skrivit under Kroatienresan… dag 1 – nedresan – är lite repris för ”trogna” läsare.. men det får ni ta… varsågoda.

Första dagen – Lördag – den stora resedagen, och dagen som höll på att sluta smärre kris!

Startade från Lilla Gula Huset just före nio på förmiddagen. Transporten skedde i VW Caddy med pappa som Chaufför. Mamma var också med eftersom dom passade på att uträtta lite ärenden när dom ändå fick sig en sväng till Luleå.

Vi var i god tid på Kallax och hann vänta i nästan en timme. Avfärd mot Stockholm ca 10 min före utsatt tid – 11.05.

På Arlanda hade vi gott om tid att hämta ut bagage och ta oss mot McDonalds för en lunch. Vi tog en rejäl sådan eftersom vi visste att vi skulle bli utan ”riktig” middag denna dag. Busungen tog en Chicken Wrap och tryckte även i sig en fyra Nuggets. Jag och Maken åt El Maco Grande och kompletterade med en packe Hot Wings. Vi lyxade även till oss med en starköl, som start på semestern. Sen blev det efterrätt: Kaffe och Glass.

När vi sedan tog oss ned från lunchserveringen hann vi bara ut genom hissdörrarna innan jag gjorde den fasansfulla upptäckten: Min handväska saknades!!!!

Fort, fort upp för trappan igen och mot bordet vi satt vid. Ingen väska. Jag högg tag i första bästa bordstorkare och frågade om dom sett någon väska. Svaret blev tyvärr negativt. Jag frågade då i kassadisken och hon jag frågade gick även in på kontoret och kollade. Nope. Ingen väska.

Jag var helt panikslagen: Ingen väska, ingen mobil, inget Visa-kort, inget körkort, inga P-piller. Gahhhh!!!!

Men mitt i all bedrövelse visade det sig att busungen var den enda som hade sinnesnärvaro att tänka klart. Han meddelade sin far att han minsann visste var väskan fanns, skyndade upp för trappan och gick raka vägen in på handikapptoan, som jag hade besökt just innan vi åkte hissen ned. Och orden som sedan hördes över hela restaurangen var dom bästa jag hört på länge:

• Mamma, jag har hittat den!!!!!

Åh, älskade unge!!!! Vilken lättnad. Känslan var enorm. Trots att jag bara saknat väskan i max fem minuter hann jag ju liksom se alla problem som skulle uppstått. Nu slapp vi dom. Underbart.

Resten av Arlandavistelsen avlöpte utan problem. Vi växlade till oss Kuna, den Kroatiska valutan, och gick ganska tidigt till incheckning och sedan genom säkerhetskontrollen.

Väl inne bland gaterna kom vi på den briljanta iden att: –

– Kroatien är inte med i EU när vi åker. Alltså får vi köpa sprit på taxfree.

Vi plockade genast på oss två nyheter av Absolut för att frakta både till och tillbaka från Kroatien.

När vi bordade planet – i tid, trots att detta var ett Charterplan – låg taxfreevarorna vi förbeställt till nedresan på stolsätet (eftersom det gick att förbeställa ned, men inte hem, just pga EU-inträdet. Mascara, Nagellack (!) och mera sprit, 2 liter till.

Vi hade inte beställt någon svindyr Novair-middag utan vi hade istället tagit med oss fyra stycken Billys Pizzor. Dessa käkade vi på planet, kalla, men upptinade, tillsammans med lite chips och något gott att dricka. Mmmm…. lördagsmys på flyget.

Sen – en stund innan vi landade upplyste flygvärdinnorna om att detta var en av deras sista flighter till Kroatien som man kunde köpa taxfree på. Just det ja…. så vi skyndade att köpa två liter till. Sen kom jag på att – ops… man får visst bara föra in en liter sprit per person till icke-Eu-land. Hoppsan… Så vi tryckte ned fyra liter i busungens gosedjursväska och tog två liter i taxfreepåsen. Vilket visade sig fungera perfekt. Det var ingen koll alls i tullen. Det gick fint att smuggla in fyra liter sprit sådär bara… (och alla liter var för hemfärden.. snacka om klimat-osmart!)

När vi landat tog det nästan en timme innan alla fått sina bagage och hittat rätt bussar. Men 21:15 lämnade vi flygplatsen i Apollobuss 11 – mot Markaska rivieraran. En ganska skumpig färd som gjorde oss alla sömninga.

Efter bra precis två timmar var det vår tur att lämna bussen – men bara för att sätta oss i en minidito och åka ytterligare fem minuter. Sen var vi framme. Trodde vi. Det visade sig dock att har man bokat tvårumslägenhet i markplan hade man 84 branta trappsteg uppåt innan man var framme. 🙂

Vi var på hotellet ca klockan 23 på kvällen och ägnade sedan ungefär en timme åt att packa upp, sortera i skåpen samt duscha och göra oss redo för natten.

Vid halv ett sa vi godnatt – och insåg att det var jäkligt sköna sängar… men ack så kallt på hotellrummet.