Ovanliggande plojbilder visar en svettig Linda, fotade i går kväll. Avslutade nämligen gårdagen med en joggingsväng. En långsam sådan. Men jag bortförklarar mig med:
– Att jag var trött (vaknade tjugo över fyra och somnade inte om förrän tio minuter förrän klockan ringde)
– Att det var mörkt (RIKTIGT mörkt. På ett ställe har dom grävt upp en lång bit längs med gågatan och där är det inga lysen just nu. Jag satte fötterna RAKT i en stor vattenpöl utan att ha en aning om att den var där. Men jag får väl vara glad att det inte var en djup grop)
– Att jag fortfarande var mätt, kvart i nio på kvällen (hmmm… kan hämtizzan ha nåt med det att göra??)
Och sen kan man se det positivt. Tar halvmilsrundan 2-3 minuter längre än ”normalt” så fick jag ju 2-3 minuter längre träning… Eller hur???
Det var bra jobbat ändå tycker jag! Önskar att jag hade ett endaste litet unns av själcdiciplin…
Kram kram!
Bra jobbat!
Min kvällsmotion igår bestod av att kika på nya Biggest Loosers på 5:an.
De sprang (nåja) 5 km med sina kroppar som vägde över 200 kg!!
Dååå skämdes jag….
Men bara så mycket så jag tar en promenad idag,
jogga har jag aldrig gillat! 😉
Duktiga du! Undrar när jag vågar prova igen. Det är så knäckande för mig att jogga, det går liksom bara inte. 🙁
Men, men – jag ger inte upp! Ska ju runt Lidingö nästa höst och då ska jag banne mig fixa en mil. Tur att det är lång tid kvar.
Ungefär som med dig och simningen kanske. 😉
Usch du kunde ju ha brutit foten …hemskt.