På väg hem från förskolan började lill-bus fundera över släktskapen , mormor, farmor, varför hans farmor är makens mamma och så… och så förklarade jag att när han får egna barn blir jag farmor.
– Men varför blir du farmor när jag blir pappa?
– Det är så det är… farmor betyder fars mor…
– Men vem blir min mamma när du blir farmor?
– Ingen annan kan bli din mamma. Jag kommer alltid vara din mamma – hela livet.. ända tills jag dör…
Då börjar lill-bus gråta förtvivlat:
– Men jag vill inte att du ska dö?
– Ja, men inte ska jag dö nu.. jag lovar.. men när jag blir jättegammal. Det är lääänge dit..
– Men jag vill inte att du ska bli gammal…
– När jag blir gammal är du redan stor. Tycker du farmor är gammal?
– Näe…
– Då så… jag måste ju först bli som farmor och sen ännu äldre innan jag dör. Det kommer dröja jättelänge dit…
– Ska du döda det som bankar då? (han menar hjärtat som slår – han vet att om hjärtat slutar slå är man död)
Det är svårt att förklara det där…
Lämna ett svar