Den är inte stor men den ligger lätt tillgänglig
Den har inte en massa faciliteter men fin botten
Den har inga vattenrutchbanor eller solstolar men det har ljuvigt varmt vatten
Badstranden.
Den lilla badstranden vi varit till nästan varje dag.
15 från vårt Lilla Gula Hus.
Och nästan varje gång har vi fått vara ensamna. Kanske inte hela tiden, men stundtals.
Idag – en supervarm söndag i augusti – trodde jag INTE att vi skulle få ha vår lilla strand för oss själva. Det var 27 grader i skuggan och alla är lediga… nästan. Så gissa om jag blev förvånad då den lilla strandremsan var öde. Tom. Utan människor.
Sååå skönt.
Ett sällskap med hund gjorde ett snabbt besök, men var borta lika fort igen. Och några var och cyklade fram till stranden men vände när de såg att vi redan var där och mådde gott..
Månne om detta blev sommarens sista dopp? Jag såg då till att göra det ordentligt i vilket fall som helst.
Nä du nu har det varit mycket sista dopp och sista värmen…tror att det kommer fler såna dagar även om 27 grader kanske var extremt 😉
Härligt!
Vi orkade med massa solning igår med…och ja, till och med Sabina som inte brukar bränna sig alls blev minsann röd så det var tur att vi hade solkräm. Man kände riktigt hur solen stekte på kroppen. Jag brukar inte smörja in mig men tog det säkra före det osäkra…och tur var ju det 😉
Vilken underbar plats!
Angående din kommentar. Det är nog skillnad på barn och sedan om det är en eller två. Jag hade en underbar tid med min dotter då hon växte upp. Harmoni och lugnt och skönt. Den här sommaren är hon som en trotsig tonåring min lilla sexåring och jag känner inte igen henne alls. Sedan har min 2 åriga grabb blivit otroligt mammig och får rena rama raseriutbrott ibland då han kastar saker. Och de bråkar ofta om samma saker – det är tjafs om vem som tog en bulle först, var man ska sitta, vem som går in genom dörren först….ja, suck du kanske förstår. Jag blir så otroligt trött på min egen tjatande röst och avskyr bråk och tjafs. Saknar tiden av balans i tillvaron och tror jag får tillbaka den kraften i och med att hösten drar igång med rutiner igen.
Jag gillar också att laga mat men inte med en tvåring som klänger efter mig hela tiden – som en svans och en dotter som inte ska komma och äta vid bordet, eller tjafsa om annat så att hennes lillebror gör samma sak. Åh, blir tokiga på mina trollungar ibland. Till hösten ska jag banne mig både baka och göra långkok – utan ungar!!!!!
Ni ser ut att ha haft en härlig sommar. Du verkar ha en sådan fin liten grabb.
Kram!