Från Lilla Gula Huset är det bara en kort bit ned till fjärden där vi brukar åka skidor vårvintern. Och det brukar vara ett virrvarr av skoterspår som leder ned dit ned (Ja, självklart även ute på fjärden också). Men i går när vi skulle ut en sväng fanns det inte tillstymmelse till minsta lilla avtryck av en gummimatta från ett avgasmonster. Och det såg heller inte ut som om någon kört skoter där på hela vintern. Jag hade uppmärksammat detta så före lunch tog jag på mig skidorna och begav mig ut för att spåra… och det var tur jag gjorde det. Annars hade nog inte bus orkat ta sig ned på fjärden.
Snön vi har är bara som puder. (Det är antagligen därför som skotrarna inte är så mycket i farten ännu…) Sticker man staven genom snön når man genast backen. Så det blev samma sak när jag skulle spåra.. jag fick liksom KLIVA ned till fjärden. Men jag bestämde mig för att göra det ändå. En sväng ned.. samma väg upp. Och så ett varv till. Det räckte för att bus skulle kunna åka ned och därefter hitta nåt skoterspår att åka på.
När vi sedan var hemma vid Lilla Gula Huset igen hade mitt upptrampade spår åkts 10 gånger (Jag tre gånger tur och retur, bus och maken var sin gång ned och upp igen)
Hoppas vårt spår inte snöar över nu. För det blev faktiskt riktigt bra.
(Förresten är det Lilla Gula Huset som syns i bakgrunden på den nedre bilden…)
Svar: Fast det är just det… att man vet att det inte hjälper än. Det är liksim när ljuset kommer som deppet kommer. Låter helkonstigt, men så är det.
Vackra bilder! =)