Mörkt. Mörkare... Och ändå inte mörkast. För mörkare ska det bli.
Men som synes syns jag i mörkret i alla fall. Rejält reflexad och med pannlampa på eftermiddagens så efterlängtad joggingtur. Äntligen är jag och halsen kompisar. Så sjukt länge det höll i sig.
Men nu så. Och vilken tur jag gjort annat dessa veckor. Yoga. Promenader. Lite styrka. Tabata. För det gick lika bra som vanligt. Trots dubbskor.
Härligt! Och bra att du syns, har investerat lite nya blinkande saker till mig och barnen samt vovven, så både reflex och ljusdioder som blinkar. Billiga livförsäkringar… KRAM