Idag – eller snarare igår för er som läser det här – är det 22 år sedan jag och maken blev ett par. TJUGOTVÅ ÅR. Shit vad gamla vi börjar bli.
Vi brukar fira, men det blev lite si så där med det den här gången. Vi småfirade lite med kräftorna dagen innan. Men idag (läs torsdag, alltså) hade vi mina föräldrar på middag så det bidde inget eget firande. Dessutom åkte maken hem för att sova i och med att han börjar jobba tidigt på fredagmorgon.
Men kolla vad jag hittade under täcket i min säng – nu ikväll när jag kom ned i sovrummet i Lilla Gula Huset.
BUBBEL.
Jag är nog älskad fortfarande. Efter 22 år.
Love You !!!
Nog är ett dåligt ord.. stryk det!
Skulle du dricka den ensam i sängen 😉 ???
Klart du är älskad!!
Min yngsta dotter och hennes sambo bad om barnvakt en helg
i september.
De skulle ta en Stockholmsweekend och fira 20 år…
efter lite räknande och funderande kom vi fram till att det skulle
de nog gjort ifjol!
Däremot är jag gärna med buset, och de kan åka för att fira sina 21-år…
(båda mina döttrar är uppe i 20-års förhållanden,
de har nog använt sin mamma som avskräckande exempel…) 😉
Åh, kärlek! 22 år är inte dåligt, inte i en tid då alla skiljer sig till höger och vänster. Stort grattis till er, till att ni båda verkar ha hittat den bästa! <3
Såna där spontanöverraskningar har jag aldrig fått vad jag kan minnas. Det ska vara första åren tillsammans då.