Regnet höll i sig till efter lunch. Då klarande det. Och blev varmt.
Och eftersom min chansning – att gå tidigare på jobbet än vad jag skulle med förhoppningen om att det skulle bli slut barn fortaree än enligt schema så här dag före röd dag – funkade, så kom jag hem en hel timme tidigare än enligt schema. Och därmed hann jag ta min planerade, men regninställda, morgonrunda på eftermiddagen i väntan på maken. Men jösses så tungandat det var. Värsta kvava tungluften… (fast det gjorde inget)
Nu är vi på väg mot Gula där bus och svärmor redan befinner sig.
Det var en av mina ångestar när barna var små och jag var ensamstående… att de alltid var kvar sist sådana där dagar. Inte kunde jag ta klämdagar heller…
Åh, jag vill också jogga. Jag har känt mig så himla ”stark” de senaste dagarna – att jag ska ta med mig stavarna på långpromenad i morgon om känslan håller i sig. 🙂 Hoppas!